Vi fick igång en diskussion om övningarna, tempot och hur man utvecklas inom andningen. Jag blir ju lycklig över att andra människor "hittar" yogan och kan känna den där sköna, avslappnade och lyckliga känslan man har efter ett pass.
Jag brottas som vanligt med att hålla mig på en nivå och tempo så att alla följer med och samtidigt vill man ge utmaning och tempo till de som önskar det. Jag vet själv hur jag vill ha det på ett yogapass. Jag vill ha utmaningar, lite nytt jag inte har gjort tidigare och samtidigt inte så svårt att jag känner mig helt överkörd.
Jag vet att man ska låta kroppen styra och låta det ta den tid det tar. Men känslan när man klara en Asana man aldrig trodde skulle klara är underbar. Att känna att man kan få kroppen att göra det där lilla extra. Ta ut rörelsen och behärskar det.
Så hur går det då med andningen? Jag tänker inte på min den bara kommer. Jag minns dock när yoga och andningen var nytt då låste det sig och jag glömde att andas. Man stod där och böjde kroppen åt alla möjliga håll och höll andan. Då händer det liksom ingen det är när andningen kommer in som yogamagin skapas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar